2012-04-13

Porchetta del 2. Eller: Att misslyckas. Återkomsten.

Givetvis var det födelsedagsmiddag för sex personer där min sambo var en av de som firades.

En fantastiskt fin grissida från Domta, unggris och allt.

Nu har jag kommit över detta men uj vad torrt det blev. Min teori är att biten på ca 2.5KG var för stor för vår IKEA-ugn. Eller den rymdes ju men det tog för lång tid att få färg och krispig yta. 250 grader och säkert en halvtimme totalt. Borde ha valt grill bara och max på den. Eller rullat den i olja och liksom friterat svålen istället. Eller har någon en annan teori? Den låg i kylen ett dygn ungefär för att marineras och för att ytan skulle torka ut enligt ett recept. Kanske torkade även insidan lite väl mycket? Men jag tror mer på för lång tid i 250 grader då den ju låg hoprullad i kylen.

Efter att den såg fin ut åkte tempen ner till 150 och jag tror den blev klar på under 2h. Väldigt snabb, non?

Sedan fick den stå framme och vila en timme och sedan i folie.




De tjocka skivorna berodde på att kniven inte pallade tunnare. Jag borde givetvis ha avlägsnat den krispiga ytan så jag kunde skurit tunnare bitar. Men det ser ju gott ut, alltid nåt. Observera att det var väldigt lite saft som rann ut. Har gjort helstekt kotlettrad flera ggr och då brukar man få torka upp vätska från hela bänken, typ.

Nå. Det är väl lärorikt detta ändå på något sätt. Jag vet hur jag inte ska göra nästa gång.

Har en hel sida till i kylen men där kommer jag nog att confitera hälften. Så gott!

Just ja, vinet till var fantastiskt. Minervois 2007 Grande Réserve, magnumflaska. Domaine Pujol.

***

Ha! Styckade upp köttet som blev över i småbitar som sedan fick mjuka till sig en stund i pannan innan de brassades hårt och blev knapriga och saftiga på insidan.

Till det sås på grädde, smetana, pepparrot, champinjoner, äppelcidervinäger, salt, peppar, citron och ett par kvistar färsk rosmarin som fick dra med en stund på slutet.

Det blev många mmm under middagen.

Den hårda biten där revbenen suttit lossade nästan av sig själv. Kan det ha varit så enkelt att det var för tjocka bitar i lördags? Nu var det inte alls torrt. Och jag måste verkligen gå vidare.

2 kommentarer:

  1. MR Le Grand Fromage11 april 2012 10:31

    hej! en äkta porchetta består ju av en hel spädgris, urbenad och ihoprullad och grillad över öppen eld, tänk asterix och obelix. Kanske hade du kunnat skippa förgrillningen, och gått på att istället ösa ytan med ordentligt med fett? För att på så vis närma dig det ursprungliga tillagningssättet så mycket som möjligt. samtidigt tänker jag också att en så stor köttbit behöver långsam tillagning för att de yttre delarna inte ska stiga till >70 grader. Det finns också en vinst i att så mycket av fettet som möjligt smälter ut i köttet så det blir saftigt och man inte får stora fettkockor i munnen. Jag vet att de gör porchetta av sidfläsk på cajsa warg ibland, gå dit och fråga dem om tips?

    SvaraRadera
  2. Hej. Det finns olika varianter av porchetta, varav en är en hel spädgris.

    Fett fanns det så det räckte i sidan.

    Annars håller jag med om allt men alla ställen jag kollade upp på hade runt 150-180 grader och förgrillning. Svårt att tänka mig att folk vill ha den som den blev ;) Den på Kajsa Warg har jag ätit flera ggr och den är saftig och fin. Kanske hade blivit bra om jag fått till lika tunna skivor helt enkelt. Ska fråga nästa gång. Så ska jag fråga en bekant som hade det i sin meny på sin restaurang, men där fick den snurra i en rotisser tillsammans med kyckling som alla droppade härligt fett på varandra.

    Men nog är det värmen som spökade här ändå.

    SvaraRadera